Jag och min ghettoblick.

[165] ETT SEX FEEM, ta mej hem.
Åh jag skäms!

Första gången jag utdelade stentuffa ghettoblickar med en större grupp människor var jag "innan skolan" gammal och dom hade gjort något ondskefullt mot min , då inte allt för tuffa, vän. Jag minns nu inte vad hela uppgörelsen handlade om. Men klart var att dom (och kanske jag) hade sett på tok för mycket på Boston Public.
Det var blixtade kring våra "jag ska kutta dej" blickar och allt var värsta HC.
Det var krig!
Det höll i sej i många, många år!

Sedan dess har mitt liv kantats av mesiga bekanta med känsla för trubbel här ute i hooden, och var gång plockar jag fram min Ghettoblick och skickar blixtar, allt för att sava oss alla från en stor sammandrabbning.
FÖRBANNAT ÄDELT!

Nu kanske man tänker att man glömmer bort varandra efter en längre tid utan större konflikter, och då jag tillbringar större delen av min tid elixir (?) i annan del av staden.
Men tro på fan att jag bara samlar blickutdelare, och blickutdelande kids glömmer inte!

Återkoppling till första, ja FÖRSTA, fajten. Häromdagen rusade jag in i en av dem (den fjantigaste av alla, men dom var fler på den tiden) , jag lunkar på och talar med min vän (jag har glömt vem, men den får gärna ge sej till känno!) och känner inte igen honom.
SEN kom blicken! Jag är inte seg men att kontra med något ännu värre och allt går i slow motion. Blixtarna yr, och lyssnade man noga kunde man nog höra ett ka-TJING och lite tandagnissel.

Hade ni något otalt? undrade den kära vännen.
Jag mummlade något ohörtbart som svar.
Jag tror det var något i stil med: Ghettoblicks kidsen glömmer inte!

BADABÄÄÄM!