Vården och jag the story.

Åter till vården och vår relation, så att säga.

Jag, går inte dit helt enkelt. Nästan!
Jag brukar fnissa för mej själv när jag vrider och vänder på beskrivningar hit och dit för att medicinera mej själv.
Vården u never get me, brukar jag tänka när jag slår upp diverse diagnoser på internet istället för att packa mig iväg till distriktsköterskan.

Nej, nu överdriver jag.
Ex Hypokondiker är vad jag är, nästintill.
Nu har jag en inflamerad läpp och igår hade jag nästan över en grads feber utan andledning.
Det rycker i den förtryckta hypo nerven, medans jag sköljer munnen med en överdos av listerin och kurerar mej med te.

Men i allafall så tänkte jag berätta hur jag anar att min hypokondri försvann.
Min arm svullnade (som en hårsäcksinflamation) för antal år sedan och självklart rusade jag hem och ylade om allt från canser till dödliga bett.
Min moders ömma sambo fick nog och försökte pedagogiskt bota hypo-fasen med:
"Gå och kolla upp det då, så får du se att det inte är någon fara".
Jag packade mej självklart iväg och skojjerier och slumper men tro på fan att det var Borrelia.

Just precis, borelia.
Jag skrattade så mycket i en vecka och sköljde ner massa pencilliner med sprit och frisk och kry är jag sedan dess.
Jag skrattar än.

Nu blev jag genast på piggare humör men av förklarliga skäl så överdoserades dock vårdkontakter hit och dit något år senare och nu går jag mest aldrig dit mer än absolut nödvändigt.

Ho ho ho.
Oboj oboj, dagens ungdom.
Godnatt!

Vården och jag

Jag tänker härmed uttala mej om vården. Kort, koncist och träffande.

DRA ÅT HELVETE !
ICKEFUNGERANDE JÄVLA SKÄMT !
SVIN, ANUSBORG OCH DINOSARIERÖV, NÖTTER OCH PATRASK!

sen ankomst är ol school

I vår skola har vi ett mål. Ingen sen ankomst.
Dom dumma jävlarna som nu fastnar i tunnelbanan såhär i SLs stora självdestruktivitets-härva får helt enkelt skylla sej själva. SUCKERS!

För summan av kardemmuman och det stora esset i ärmen är: (fanfar och trumpeter) Att låsa dörren.
Typ en minut efter lektionsstart.

Men men, tro inte att det är helt omöjligt. icke. Man kan ju alltid ta en tidigare tunnelbana.
Eller såhär i slasket, kanske 5 tidigare.

Okej, jag är ungefär sämre än dålig på att tajma starttid. Men jag ser hellre att läraren ber mig dra åt helvete när jag faktiskt är en idiot och sover för länge än bara flinar inifrån de glasbeklädda klassrumms dörrarna (låsta, låsta) då kollektivtrafiken sniglat sej fram från hooden.

Natt! imorgon blire 06.19 tuben för att reducera mina nuvarande 30,7% frånvaro.
TRETTIO KOMMA SJU, jävla skojjare!

Inga fanati-fan, inte!

Nä nu!

Babyshambles, Libertines och nya fina Dirty Pretty Things.
Jag sätter upp en liten, liten musikal i mitt huvud varje låt.
Men det är inte sjukt!

Inte alls, inte alls.

Jag har även slukat en bok, min första bok på en smärre evighet.
"Pete Doherty-Med egna ord" Heter den, den är bra, fin.
Inga konstigheter.

Nej, jag tror inte på sånt där. Idoler och tjafs.

AHA!

Ett fint och fluffigt inlägg nurå. Eller?

Jag kom till insikt idag, om en grej.
Jag undrar hur folk orkar köra vidare. Dom där snubbarna och damerna och alla dom andra som gång på gång blir trackade och påhoppade av olika anti-argument och så vidare.

Pete Doherty till exempel. Äre konstigt med knarket?
Eller lärare som traskar vidare på jobbet.
Eller kungen som inte blåst skallen av sig än.
Eller Glenn som bara skitskillat kör vidare.
Eller Reinfeldt som bara rejvar på med sin politik, som ingen längre tycks uppskatta.
Eller Bush, som nästan hela världen verkar hata.

Det tycker jag är modigt, faktiskt.

Sen kom jag på att, jag hedan efter, ska bli massa mer nogrann med att skilja på handlingar och personer.
Kanske fint skita i namn och skriva rent om händelser bara.
Tips och trixs? Vad är det mest korrekta sättet att skriva inkorrekta saker och ting?

Hörni, det här var en hemsk insikt nästan!

Sex med Victor

Hörni! Såg ni?

Fantastiskt!
Vilket fint program. Allt helt fint, verkligen. Snyggt liksom!
Bra med, inte att glömma. Mycket bra.
Tycker jag, dårå.

Slampor och asexuella och massa mer, fantastiskt igen.

Inlägget om blondinbella

Hörni, ni vet hon den där blondinbella.
Stor blogg med massor av läsare.
Bloggen handlar om hennes liv. Varken mer eller mindre.
Horribelt dåligt skriven. Men väldigt populär.
(ja, den innnehåller smileys, många)

Men i alla fall är bloggen samtliga läsare i uppror nu, så vitt jag kan förstå.
Det är tydligen mycket upprörande att hon, 16 år, inte vill ha några kids.

Jag känner att jag måste följa detta.
Det är som ett stort skämt. Att folk liksom reagerar, på att hon inte vill ha barn då.

Själv måste jag göra något slags announcment, jag skiter satan i hurvida hon skaffar ett litet kryp eller ej.
Barn då, alltså.
Men det är fascinerande. Det där med de upprörda minerna!