Vården och jag the story.

Åter till vården och vår relation, så att säga.

Jag, går inte dit helt enkelt. Nästan!
Jag brukar fnissa för mej själv när jag vrider och vänder på beskrivningar hit och dit för att medicinera mej själv.
Vården u never get me, brukar jag tänka när jag slår upp diverse diagnoser på internet istället för att packa mig iväg till distriktsköterskan.

Nej, nu överdriver jag.
Ex Hypokondiker är vad jag är, nästintill.
Nu har jag en inflamerad läpp och igår hade jag nästan över en grads feber utan andledning.
Det rycker i den förtryckta hypo nerven, medans jag sköljer munnen med en överdos av listerin och kurerar mej med te.

Men i allafall så tänkte jag berätta hur jag anar att min hypokondri försvann.
Min arm svullnade (som en hårsäcksinflamation) för antal år sedan och självklart rusade jag hem och ylade om allt från canser till dödliga bett.
Min moders ömma sambo fick nog och försökte pedagogiskt bota hypo-fasen med:
"Gå och kolla upp det då, så får du se att det inte är någon fara".
Jag packade mej självklart iväg och skojjerier och slumper men tro på fan att det var Borrelia.

Just precis, borelia.
Jag skrattade så mycket i en vecka och sköljde ner massa pencilliner med sprit och frisk och kry är jag sedan dess.
Jag skrattar än.

Nu blev jag genast på piggare humör men av förklarliga skäl så överdoserades dock vårdkontakter hit och dit något år senare och nu går jag mest aldrig dit mer än absolut nödvändigt.

Ho ho ho.
Oboj oboj, dagens ungdom.
Godnatt!

Vården och jag

Jag tänker härmed uttala mej om vården. Kort, koncist och träffande.

DRA ÅT HELVETE !
ICKEFUNGERANDE JÄVLA SKÄMT !
SVIN, ANUSBORG OCH DINOSARIERÖV, NÖTTER OCH PATRASK!

sen ankomst är ol school

I vår skola har vi ett mål. Ingen sen ankomst.
Dom dumma jävlarna som nu fastnar i tunnelbanan såhär i SLs stora självdestruktivitets-härva får helt enkelt skylla sej själva. SUCKERS!

För summan av kardemmuman och det stora esset i ärmen är: (fanfar och trumpeter) Att låsa dörren.
Typ en minut efter lektionsstart.

Men men, tro inte att det är helt omöjligt. icke. Man kan ju alltid ta en tidigare tunnelbana.
Eller såhär i slasket, kanske 5 tidigare.

Okej, jag är ungefär sämre än dålig på att tajma starttid. Men jag ser hellre att läraren ber mig dra åt helvete när jag faktiskt är en idiot och sover för länge än bara flinar inifrån de glasbeklädda klassrumms dörrarna (låsta, låsta) då kollektivtrafiken sniglat sej fram från hooden.

Natt! imorgon blire 06.19 tuben för att reducera mina nuvarande 30,7% frånvaro.
TRETTIO KOMMA SJU, jävla skojjare!

Inga fanati-fan, inte!

Nä nu!

Babyshambles, Libertines och nya fina Dirty Pretty Things.
Jag sätter upp en liten, liten musikal i mitt huvud varje låt.
Men det är inte sjukt!

Inte alls, inte alls.

Jag har även slukat en bok, min första bok på en smärre evighet.
"Pete Doherty-Med egna ord" Heter den, den är bra, fin.
Inga konstigheter.

Nej, jag tror inte på sånt där. Idoler och tjafs.

AHA!

Ett fint och fluffigt inlägg nurå. Eller?

Jag kom till insikt idag, om en grej.
Jag undrar hur folk orkar köra vidare. Dom där snubbarna och damerna och alla dom andra som gång på gång blir trackade och påhoppade av olika anti-argument och så vidare.

Pete Doherty till exempel. Äre konstigt med knarket?
Eller lärare som traskar vidare på jobbet.
Eller kungen som inte blåst skallen av sig än.
Eller Glenn som bara skitskillat kör vidare.
Eller Reinfeldt som bara rejvar på med sin politik, som ingen längre tycks uppskatta.
Eller Bush, som nästan hela världen verkar hata.

Det tycker jag är modigt, faktiskt.

Sen kom jag på att, jag hedan efter, ska bli massa mer nogrann med att skilja på handlingar och personer.
Kanske fint skita i namn och skriva rent om händelser bara.
Tips och trixs? Vad är det mest korrekta sättet att skriva inkorrekta saker och ting?

Hörni, det här var en hemsk insikt nästan!

Sex med Victor

Hörni! Såg ni?

Fantastiskt!
Vilket fint program. Allt helt fint, verkligen. Snyggt liksom!
Bra med, inte att glömma. Mycket bra.
Tycker jag, dårå.

Slampor och asexuella och massa mer, fantastiskt igen.

Inlägget om blondinbella

Hörni, ni vet hon den där blondinbella.
Stor blogg med massor av läsare.
Bloggen handlar om hennes liv. Varken mer eller mindre.
Horribelt dåligt skriven. Men väldigt populär.
(ja, den innnehåller smileys, många)

Men i alla fall är bloggen samtliga läsare i uppror nu, så vitt jag kan förstå.
Det är tydligen mycket upprörande att hon, 16 år, inte vill ha några kids.

Jag känner att jag måste följa detta.
Det är som ett stort skämt. Att folk liksom reagerar, på att hon inte vill ha barn då.

Själv måste jag göra något slags announcment, jag skiter satan i hurvida hon skaffar ett litet kryp eller ej.
Barn då, alltså.
Men det är fascinerande. Det där med de upprörda minerna!

Terrorist, så känner du igen dom.

Först, tur att vi lärde oss av 40 talets Tyskland.
Så att vi inte gör samma sak igen, ni vet det där med att spotta på någon folkgrupp.
Tur, verkligen.
Nu är det skillnad, nu VET vi hur terrorister till exempel ser ut.
Vi vet att dom kommer från mellanöstern och är muslimer. Allihop.
Ser ni någon på tunnelbanan är det nog bäst att byta vagn.

Till skillnad mot oss, vackra och korrekta människor i väst så vet dom ju inte hur man krigar. Fy, vad elakt och fult det är att spränga något. Asså shit, tänk vad många som dog i London och World Trade. Vi vet ju hur man gör, vi är ju kompetenta att kriga.
Jag menar, det är ju tur att vi gett igen nu, det där med terrorism vill man ju inte veta av.
Vi mot dom. Dom borde minsann fråga oss.
Vi vet bäst.
Vi är inte terrorister. Vi för krig.
Totally diffrent.

Sen vill jag säga att det är tur att vår Svenska lärare inte är rasist.
Jag menar, om vi får ett papper där det står att vi ska skriva om terrorism så är det väl självklart att det ska vara bilder på wwc och en man som posar med vapen framför en moskee! Eller hur?
För vi vet, fråga oss.

Sibritts snabbinternet.

http://www.e24.se/dynamiskt/klacksparkar/did_16824119.asp


"..Sigbritt Löthberg fick i dagarna sin första internetuppkoppling. Men det var ingen vanlig uppkoppling. Istället fick hon superbredband med en hastighet på 40 gigabit per sekund, rapporterar tidningen Ny Teknik.."

"..- Jag har provat att surfa lite men det är lite ovant. Det blir lite varmt kring maskineriet, så jag torkade en del kläder i närheten av den till en början, säger Sigbritt Löthberg till Ny Teknik.."

Grattis Sibritt! Verkligen ..
Vad tycker ni om detta? Är det här rättvist?
Inte duger min data att torka kläder på, Gör era?

Själv tycker jag det är fantastiskt. Helt och hållet.
Jag är lite bitter. Fast när jag tänker efter, så har vi ju faktiskt både ett tork-skåp och en liten hiss ner till tvättstugan.

Hur man pirecar.

Kurs del 1.
Man tager vad man haver, exempelvis en mycket smal nål.
Man trycker allt vad man kan på stället där piercingen skall vara.
Man ber en god vän ta över tryckandet.
Någonstans här är isen att föredra.

Den godhjärtade vännen tar i och trycker.
När nålen sedan är igenom är det inte helt omöjligt att den sitter fast. Hårt.
Det är då man drabbas av panik, kanske, ungefär..
.. och skriker DRA!
Den godhjärtade vännen drar.

NU har man ett hål. Ett mycket litet och knappt synligt hål,
men har man kommit såhär långt så kan man väl inte ge upp. Aight?
Det kostar ändå 450kr att göra det säkert och snyggt och hygieniskt i studio!

En läkstav, den läkstaven.
Ganska breda är dom. Dubbelt så breda som en synål av större size.

Nu är det bara att trycka igen. Hårt.
Det är då det smärtsamma börjar.

Om man nu får igenom staven kan man njuta av sitt nya fina spexiga hål med piercing i.
Annars är det bara att skämmas.

Själv har jag ett nytt fins hemmagjort i läppen. Det ligger mycket jobb bakom.
Tack till Bruno som helt oberört stabbat min läpp !

Till er som har kvar förnuftet, studio är ett hett tips!

Jag och min ghettoblick.

[165] ETT SEX FEEM, ta mej hem.
Åh jag skäms!

Första gången jag utdelade stentuffa ghettoblickar med en större grupp människor var jag "innan skolan" gammal och dom hade gjort något ondskefullt mot min , då inte allt för tuffa, vän. Jag minns nu inte vad hela uppgörelsen handlade om. Men klart var att dom (och kanske jag) hade sett på tok för mycket på Boston Public.
Det var blixtade kring våra "jag ska kutta dej" blickar och allt var värsta HC.
Det var krig!
Det höll i sej i många, många år!

Sedan dess har mitt liv kantats av mesiga bekanta med känsla för trubbel här ute i hooden, och var gång plockar jag fram min Ghettoblick och skickar blixtar, allt för att sava oss alla från en stor sammandrabbning.
FÖRBANNAT ÄDELT!

Nu kanske man tänker att man glömmer bort varandra efter en längre tid utan större konflikter, och då jag tillbringar större delen av min tid elixir (?) i annan del av staden.
Men tro på fan att jag bara samlar blickutdelare, och blickutdelande kids glömmer inte!

Återkoppling till första, ja FÖRSTA, fajten. Häromdagen rusade jag in i en av dem (den fjantigaste av alla, men dom var fler på den tiden) , jag lunkar på och talar med min vän (jag har glömt vem, men den får gärna ge sej till känno!) och känner inte igen honom.
SEN kom blicken! Jag är inte seg men att kontra med något ännu värre och allt går i slow motion. Blixtarna yr, och lyssnade man noga kunde man nog höra ett ka-TJING och lite tandagnissel.

Hade ni något otalt? undrade den kära vännen.
Jag mummlade något ohörtbart som svar.
Jag tror det var något i stil med: Ghettoblicks kidsen glömmer inte!

BADABÄÄÄM!

B-B-BLOG IT

Ännu en blog i töntspejs. Eller en tönt i blogspejs.
Allt bygger på ironi och efter-apande tragikomik.
GoNatt, dagens händelser, ickeläsarna anländer snart.

BABÄM! Solong!