onsdag 29 augusti 2007

Terrorist, så känner du igen dom.

Först, tur att vi lärde oss av 40 talets Tyskland.
Så att vi inte gör samma sak igen, ni vet det där med att spotta på någon folkgrupp.
Tur, verkligen.
Nu är det skillnad, nu VET vi hur terrorister till exempel ser ut.
Vi vet att dom kommer från mellanöstern och är muslimer. Allihop.
Ser ni någon på tunnelbanan är det nog bäst att byta vagn.

Till skillnad mot oss, vackra och korrekta människor i väst så vet dom ju inte hur man krigar. Fy, vad elakt och fult det är att spränga något. Asså shit, tänk vad många som dog i London och World Trade. Vi vet ju hur man gör, vi är ju kompetenta att kriga.
Jag menar, det är ju tur att vi gett igen nu, det där med terrorism vill man ju inte veta av.
Vi mot dom. Dom borde minsann fråga oss.
Vi vet bäst.
Vi är inte terrorister. Vi för krig.
Totally diffrent.

Sen vill jag säga att det är tur att vår Svenska lärare inte är rasist.
Jag menar, om vi får ett papper där det står att vi ska skriva om terrorism så är det väl självklart att det ska vara bilder på wwc och en man som posar med vapen framför en moskee! Eller hur?
För vi vet, fråga oss.

torsdag 23 augusti 2007

Sibritts snabbinternet.

http://www.e24.se/dynamiskt/klacksparkar/did_16824119.asp


"..Sigbritt Löthberg fick i dagarna sin första internetuppkoppling. Men det var ingen vanlig uppkoppling. Istället fick hon superbredband med en hastighet på 40 gigabit per sekund, rapporterar tidningen Ny Teknik.."

"..- Jag har provat att surfa lite men det är lite ovant. Det blir lite varmt kring maskineriet, så jag torkade en del kläder i närheten av den till en början, säger Sigbritt Löthberg till Ny Teknik.."

Grattis Sibritt! Verkligen ..
Vad tycker ni om detta? Är det här rättvist?
Inte duger min data att torka kläder på, Gör era?

Själv tycker jag det är fantastiskt. Helt och hållet.
Jag är lite bitter. Fast när jag tänker efter, så har vi ju faktiskt både ett tork-skåp och en liten hiss ner till tvättstugan.

måndag 13 augusti 2007

Hur man pirecar.

Kurs del 1.
Man tager vad man haver, exempelvis en mycket smal nål.
Man trycker allt vad man kan på stället där piercingen skall vara.
Man ber en god vän ta över tryckandet.
Någonstans här är isen att föredra.

Den godhjärtade vännen tar i och trycker.
När nålen sedan är igenom är det inte helt omöjligt att den sitter fast. Hårt.
Det är då man drabbas av panik, kanske, ungefär..
.. och skriker DRA!
Den godhjärtade vännen drar.

NU har man ett hål. Ett mycket litet och knappt synligt hål,
men har man kommit såhär långt så kan man väl inte ge upp. Aight?
Det kostar ändå 450kr att göra det säkert och snyggt och hygieniskt i studio!

En läkstav, den läkstaven.
Ganska breda är dom. Dubbelt så breda som en synål av större size.

Nu är det bara att trycka igen. Hårt.
Det är då det smärtsamma börjar.

Om man nu får igenom staven kan man njuta av sitt nya fina spexiga hål med piercing i.
Annars är det bara att skämmas.

Själv har jag ett nytt fins hemmagjort i läppen. Det ligger mycket jobb bakom.
Tack till Bruno som helt oberört stabbat min läpp !

Till er som har kvar förnuftet, studio är ett hett tips!